Nisse har kvittot kvar på utbetalningen kvar: ”Anita Lindblom show and the Popfive” heter bandet enligt kvittot. I början var det namnkunniga artister som fram trädde på Ångbåtskajen. ABBA är de mest kända, andra exempelvis:
Jerry Williams, Björn Skifs, Glennmarks med Ann-Louise Hansson, Eva Rydberg, Jokkmokks Jocke, Cornelis Vreesvijk.
Mora marknad har anor från 1600talet. Den hölls mer eller mindre regelbundet fram till första världskriget, mestadels på området vid Ångbåtskajen i Saxviken. Efter 50 år i träda ville Mora IK dra igång marknaden igen, nu med syftet att samla in pengar till föreningens ungdomsverksamhet. Mora IK:s trogne ledamot Nisse Norin fick uppdraget.
Mora marknad kan spåras till början av 1600talet. Kung Karl IX delade ut privilegier till Falu stad Hedemora och Tuna som fick hålla marknad. Faluborna byggde upp egna marknadsbodar i Mora.
Bodarna låg vid Klockgropen nära den plats där Gustav Vasastatyn står idag. De blev så slitna och fula att de togs bort.
I amanackan 1802 över stormarknader i Sverige nämns Mora marknad som den enda i länet norr om Falun. Fram till 1865 hölls två marknader per år i Mora. Den sista officiella marknaden hölls 1894, I början av 1900talet flyttades marknaden till Utmeland. Vid tiden för första världskriget började marknaden sina.
I mars 1964 spikade Mora IK datum för den ”nya, moderna” marknaden till den 25-26 juli. Landsfiskalen i Mora gav klartecken. Marknadsarrangörerna med Nils Norin i spetsen satsade för fullt planerade var stånden skulle stå och bokade efter bästa förmåga upp knallar och artister. Allt såg fri och fröjd ut!
Då kom en ”kalldusch” från högst oväntat håll. Mora IK:s grundare ”ingenjören” Gunnar Faleij hotade med skandal och att var beredd att dra in pressen om marknadens ansvariga i Mora IK inte skulle böja sig och enligt Fareijs krav senarelägga marknaden en vecka.
Faleij och Mora racerbåtsklubb arrangerade internationella racerbåtstävlingar och förklarade att en tävling ska hållas på Saxviken i Mora just helgen 25-26 juli 1964. Det datumet hade spikats redan i november 1963 då den preliminära internationella tävlingskalendern upprättades och det kunde inte ändras, meddelade Faleij.
Landsfiskalen, som redan meddelat tillstånd för Mora marknad den aktuella helgen, läste lätt ängsligt upp en kopia på tillståndet han givit till Mora marknad. Faleij blev lindrigt sagt irriterad.
”Ingenjören” Gunnar Faleij skrev ett ampert brev till Mora Ishockeyklubb och deklarerade att beskedet från landsfiskalen varit ”närmast chockartat”. ”Landsfiskalen skruvade på sig och ansåg för sin del att det hela var ”synnerligen olyckligt”.
Faleij förklarade att han hade förberett tävlingen på alla sätt med olika firmor och aktörer och kunde absolut inte ändra datum för båttävlingen. ”Det är ju givet att vi kunnat inlägga vår ansökan till landsfiskalen på ett tidigare stadium men ej haft en tanke på att en klubb från Mora skulle ansöka om att få arrangera ett snarlikt evenemang inom de område som vi sedan många år har disponerat och spärrat av som tävlingsområde” skrev Faleij.
Gunnar Faleij var faktiskt rätt så hotfull i sitt brev till Mora Ishockeyklubb: ”Om ni ej har möjlighet att tillmötesgå ändring av ert datum, måste vi meddela dels den internationella myndigheten i Bryssel, att vi på ovan angivna orsak ej har möjlighet att genomföra de Europeiska mästerskapstävlingar vi blivit oss tilldelade. Vi måste givetvis meddela den svenska pressen detta”.
Faleijs hårdnackade krav att marknaden måste flytta datum fungerade. Mora IK gick med på att flytta marknaden till 31 juli2
augusti mot en ersättning efter förlikning på 2181 kronor.
Det hade oväntat blivit en överraskande tuff start för entusiasten Nils Norin, men han jobbade oförtrutet på sitt uppdrag, som kom att innehålla 50 upplagor av Mora marknad.
– Det har varit mycket ge och ta och ofta har jag efterfrågat ett större engagemang från klubbledningen. Men kontakterna med publiken, knallarna och artisterna har vägt upp, det mesta har varit kul, säger Nisse. Det allra ljusaste minnet härrör från söndagen 2 augusti 1964.
– Då hade vi Sveriges populäraste och bästa sångerska på scenen, Anita Lindblom, en hur trevlig tjej som helst och hon sjöng så bra. Hon skulle ha 3500 kronor i gage, vilket var en hel del på den tiden.
Men det var hon värd. Nisse har kvittot kvar på utbetalningen kvar: ”Anita Lindblom show and the Popfive” heter bandet enligt kvittot. I början var det namnkunniga artister som fram trädde på Ångbåtskajen. ABBA är de mest kända, andra exempelvis Jerry Williams, Björn Skifs, Glennmarks med AnnLouise Hansson, Eva Rydberg, Jokkmokks Jocke, Cornelis Vreesvijk.
– Men det var RockFolket med Burken, Rockragge och Bertil Bertilsson som drog mest publik, konstaterar Nisse.
Marknadens varitétält rönte stort intresse, inte minst bland det något yngre klientelet som höll koll på utropen. Moraskildraren Owe Hållmarker var i 17årsåldern. Han minns vad han och kompisarna såg fram emot: strippan Miss Tonga, Gunilla af Halmstad, som visade vad lagen tolererade, John Massis, som drog lastbil med tänderna, Miss Manana som vägrade pensionera sig, Mr Swing fakir och eldslukare, Mr Addo den levande räknemaskinen och många fler.
– Det var alltid sista utropet som gällde, då kunde det hända fantastiska saker. Miss Golden balanserade på lagens yttersta gräns, hon uppträdde som hon föddes, Ali Ben Hassan som kände behag istället för smärta, motorcykelartisten William
Arne som körde runt i en tunna, minns Owe