Ett hägrande mål
Inför säsongstarten 1975 kom seriesystemet för den högsta serien i Sverige att göras om. Den högsta divisionen kom då att döpas om till Elitserien och skulle bestå av 10 lag. Närmast under skulle fyra division I-serier finnas, med 12 lag i varje. Det tidigare systemet med två division I-serier ersattes under säsongen 74/75 med en tillfällig storserie bestående av hela 16 lag. Från denna serie skulle tio lag vaskas fram, vilka nästa säsong spela i den nystartade Elitserien. Från denna serie blev de två sista lagen nedflyttade.
För Mora IKs del hade det tidiga 60-talet inneburit ett antal upp- och nedflyttningar mellan den högsta serien och division 2. Från 1966 och framåt kom dock laget att befinna sig i landets högsta serie. Ett antal kvalspel fick dock lov att tillgripas för att säkra nytt kontrakt i högsta divisionen. I den tillfälligt startade storserien med 16 lag kom MIKs prestationer att kännetecknas av utmärkta insatser mot bättre lag, men förluster mot lag som normalt skulle besegrats. Bland annat vann laget i januari 1975 hemma mot Leksand med 6-3. LIF som senare skulle komma att ta sitt fjärde SM-tecken. Med andra ord kom laget att misslyckas att ta sig till följande års Elitserie. Det bekräftades med en tolvte plats i den förberedande storserien. MIK räknades vid denna tid som landets elfte bästa lag, vilket stämde rätt bra med tabellplaceringen.
Nära ett antal gånger
För Mora IKs vidkommande kom Elitserien att vara inom räckhåll några tillfällen under senare delen av 70-talet. Första gången kom redan våren 1976. Laget hade tillgång till seriens i särklass vassaste kedja som bokstavligt talat öste in mål. I den formationen spelade Malte Steen, Hasse Hansson och Ivan Hansen. Kvalet till Elitserien kom att bli mycket jämnt. Inför sista omgången på hemmaplan var läget så att MIK behövde vinna med fyra mål mot Björklöven för att nå avancemang. Första perioden bjöd på lysande spel från hemmalaget, vilket gav 3-0 på resultattavlan. Gästerna arbetade dock sig in i matchen och vann andra perioden med 3-2. Ett stabilt målvaktspel hos bortalaget gav slutligen framgång i form av reducering och kvittering. Slutresultat 5-5. Till Elitserien kom Björklöven och Örebro att avancera.
Nästa tillfälle kom våren 1980. Laget hade lätt vunnit grundserien. I play-off 1 och 2 avverkades i tur och ordning Nybro och Karlskrona. Därmed var målet nått med att nå kvalserien, som kom att gälla uppflyttning till finrummet. Tyvärr kom den att avgöras i en enkelserie, vilket inte gav full rättvisa. Skellefteå var den stora favoriten och kom att infria förväntningarna och ta ena elitserieplatsen. Plats nummer två kom att göras upp mellan Mora och Södertälje, där det senare laget kom att stå som hemmalag. För Moras del var förutsättningen sådana att en seger skulle ge status i högsta serien. SSK kom dom dock att ta hem segern med 5-1. Det betydde att MIK i den sista omgången hemma var tvingade att slå Skellefteå med minst tre mål. Det var något laget inte var i närheten av. En bidragande faktor var att två av lagets centrar inte kunde göra sig själva rättvisa. Hasse Hansson spelade halvskadad och Ove Olsson var avstängd.
Skam den som ger sig….
Tredje gången gillt kom att inträffa våren 2004. Till att börja med hade moraledningen gjort klart med en ny tränare våren 2003. Hans namn var Harald Lückner. Inför kommande säsong hade laget tappat Emil Skoglund, Ismo Kuoppala, Patrik Nilsson och Mathias Pihlström. Nyförvärven var få. Christian Magnusson kom från Mörrum. Senare under hösten kom Adam Andersson från Brynäs och Johan Lindström från Dynamo Moskva.
Mora tippades vara med i toppen och förväntningarna införlivades med en andra plats i serien. Det gav en plats i superallsvenskan där en smakstart kom med storsegrar mot Hammarby och Västerås. Den serien vanns före Skellefteå och Hammarby. Följande kvalserie såg Leksand och Malmö som stora favoriter. Det enda lag som kunde tänkas utmana var Skellefteå. Malmö infriade favoritskapet och kunde ohotat vinna serien med nio poängs marginal och säkra kontraktet. Mora inledde med en förlust hemma mot Skellefteå och seger borta mot AIK. Därefter väntade ett hett daladerby mot Leksand i Mora. Ovansiljanlaget tog hem segern med 6-3 efter fyra mål av Marcus Eriksson. Serien gick vidare och den 6 april var det dags för returmöte i Leksand. MIK vann med 4-2 och det betydde att LIF degraderades från Elitserien till Allsvenskan. Mora var ändå med i kampen om den återstående platsen, då Skellefteå överraskande förlorade hemma mot jumbon Hammarby. Men norrlänningarna låg ändå i förarsätet med en tvåpoängsledning och bättre målskillnad. Den sista omgångens matcher skulle komma att avgöra allt: Hammarby-Mora och Leksand-Skellefteå. En poäng borta mot LIF skulle med största sannolikhet ge Skellefteå elitseriestatus, då laget hade fler plusmål än Mora.
- I Leksand vann hemmalaget första perioden med 1-0.
- Andra perioden gick till norrlänningarna med 1-2. Oavgjort således inför period tre.
- 32 sekunder in i tredje perioden gjorde MIK 6-1 på Hammarby i Globen.
- I Leksand stod det 2-2 efter två perioder. Med det resultatet var elitserieplatsen SAIKs.
- Efter 4:08 i tredje perioden gjorde Niklas Eriksson 3-2 för Leksand. Då var Mora i eliten.
- I Stockholm tappade moraspelarna dock fokus och släppte in 2 mål på 11 sekunder. Det förändrade förutsättningarna, som gjorde att SAIK endast behövde åstadkomma ett kvitteringsmål i det läge som rådde för att nå Elitserien.
- För en morasupporter på plats i Leksand nådde spänningen rent av smärtsamma nivåer de sista tio minuterna. Det hela blev inte ett dugg bättre när LIF fick ett lagstraff för 6 spelare på plan 16:36 in i tredje perioden. Men leksands-spelarna, som inte hade någonting att spela för, uppträdde uppoffrande. Niklas Persson visade rätt inställning och slängde sig för att täcka skott.
- På Globen i Stockholm hade Moras match slutat flera minuter före matchen i Leksand. Då visste ingen hur det skulle sluta. En tekniker i Globen ordnade så att radiosändningen från Leksand gick ut i Globens högtalare för var och en att följa dramat. Det var spelare, ledare, domare och administrativ personal på plats. Av dom 760 åskådarna hade säkert hammarbysupportrarna redan avlägsnat sig.
- Det blev inget kvitteringsmål för SAIK-laget, vilket kom att betyda att Mora IK gick upp i Elitserien för första gången i klubbens historia. Det stora jublet bröt ut. Klockan visade 17:06.
- För första gången sedan 1975 var klubben tillbaka i finrummet.
Uppe i Mora ordnades ett så festligt mottagande av laget som var möjligt. Spelare och ledare färdades med buss från Stockholm. I höjd med Färnäs hade marschaller tänts på båda sidor av vägen under återstående sträcka in mot centrala Mora. I mitten av den stora rondellen i Mora-Noret hade någon satt upp en banderoll med texten ”Mora IK i Elitserien. Tack Leksand”. Ner i ishallen hade cirka 5000 människor samlats för att ta emot laget. Ett stort fyrverkeri tändes när bussen väl anlände.
