Hårdsatsande Timrå blev för svårt

Även den här säsongen kom det att bli Mora IK och KB Karlskoga, som gjorde upp om den åtråvärda seriesegern. I den näst sista omgången möttes de båda lagen i Mora i en, som de flesta då trodde, direkt avgörande seriefinal. Mora vann den rafflande matchen med 9-7, efter det att gästerna haft ledningen med 6-4 i början på den sista perioden.

Inför den sista omgången ledde MIK med en poäng plus att man hade en överlägsen målskillnad att luta sig emot. I sista omgången ställdes KB mot bottenlaget Bollnäs hemma, medan MIK hade bortamatch mot Grums.

Där kom en herre vid namn Uno Johansson, som senare kom att spela i MIK, att se till att Grums vann matchen. Uno gjorde själv fyra mål när Grums vann med 6-4. KB vann som väntat mot Bollnäs och tog hem seriesegern.

Mora gjorde flest mål av lagen i serien, och inte många lär ha glömt MIK:s storseger mot Ljusne: 26-1! I en match där Malte Steen svarade för fem av målen. Hasse Hansson vann poängligan i grundserien med klar marginal. Hasse gjorde 25 mål, spelade fram till 29 och noterades för 54 poäng, vilket var elva fler än Malte Steen, som kom närmast efter.

I play-off I ställdes MIK mot IFK Kiruna i den första omgången. Första matchen vann MIK med 6-3, och följde upp den segern genom att vinna bortamötet med 4-0.

Denna säsong förlorade MIK inte en enda hemmamatch.

Till Dalarnas TV-pucklag bidrog MIK med inte mindre än nio spelare. Moraspelaren Ove Olsson utsågs till turnéringens bäste spelare.

Matcherna mot Timrå

Segrarna, och andraplatsen i grundserien, gjorde att MIK ställdes mot Timrå i play-off-II. Timrå satsade hårt på att omgående ta sig tillbaka till eliten. Mora svarade för en bra insats mot medelpadingarna. Visserligen förlorade man den första matchen på bortaplan med 8-4. Men hemma i Smidjegrav såg man till att Timrå åkte på sin första förlust för säsongen genom att vinna med 4-2. Den tredje och avgörande matchen kom att spelas uppe i Timrå och vanns av hemmalaget med hela 7-1. Därmed var säsongen slut för MIK med det här laget: Mats Landerstedt, Mats Eriksson, Leif Pettersson, Tord Svensson, Hans-Olov Ernlund, Rolf Pettersson, Anders Lindgren, Bert Bäckman, George Tower, Tommy Karlsson, Malte Steen, Hasse Hansson, Ivan Hansen, Stig Nordin, Micke Westerling, Jan ”Bambis” Danielsson, Yngve Frost, Kjell Look, Lasse Munther, Ove Olsson, Sven-Åke Jacobsson och Peder Målerin.

Division I, västra

KB Karlskoga221822181-7038
Mora IK221813196-6637
Strömsbro221615144-7433
Hofors221426115-9330
Grums221039101-9823
Malungs IF22103978-9423
Falu IF2210012134-14520
Fagersta228113107-10517
Avesta22711487-14015
Bollnäs22611599-17013
Tunabro22421668-12010
Ljusne AIK22211958-1935

Länets bästa ungdomsklubb

Den här säsongen hade MIK ett mycket bra juniorlag, som visserligen bara nådde en sjundeplats i den allsvenska juniorserien. Men i SM väntade sig alla att laget skulle kunna gå långt med alla A-lagsaktuella spelare i laget. Oturligt nog fick man möta Brynäs, som sedan blev mästare, redan i kvartsfinalen. Gävlelaget vann en tuff drabbning med knappa 5-4. JDM-titeln gick dock till MIK. Annars var det den här säsongen som MIK definitivt tog steget och tog över rollen som länets bästa ungdomsklubb. MIK vann Kämpecupen (A-pojkar), efter 8-1 mot Frölunda i semifinal och hela 7-0 mot MoDo i finalen. I pojk-SM blev Fredrik Järudd vald till bäste målvakt, Stefan Hedlund till bäste back och Ove Olsson till bäste forward. Ove var redan ordinarie i A-laget. Stefan Hedlund kom tillsammans med Peter Eländer till Mora från Tyringe, med föräldrarnas samtycke, för att utveckla sig som hockeyspelare. ”Affären” blev dock riksbekant sedan en mängd tidningar dragit upp det hela stort. Strandens skola vann på nytt skol-SM, efter seger i finalen mot Stigslund-skolan med hela 12-4. I laget återfanns bland andra Håkan Nordin, ”Kacke” Larsson, Håkan Ljudén och Mats Bergius.